Följ Akademiska sjukhuset

Minskad överbehandling av prostatacancer målet för ny patientstudie

Pressmeddelande   •   Jun 22, 2016 14:09 CEST

Anna Bill Axelson, överläkare i urologi på Akademiska sjukhuset och forskare vid Uppsala universitet,

Över hälften av alla män med prostatacancer av lågrisktyp överbehandlas med operation eller strålning, med risk för svåra biverkningar. Att många väljer bort avvakta-alternativet, så kallad aktiv monitorering, beror på otydliga riktlinjer om uppföljning och när beslut ska tas om botande behandling. Inom kort startar en multicenterstudie ledd från Akademiska sjukhuset som syftar till att nå nationell samsyn i frågan.

– Studiens viktigaste syfte är att minska överbehandling och därmed öka patienternas livskvalitet, men också vården ska bli mer jämlik. Att många män väljer bort avvakta-alternativet beror mycket på otrygghet och rädsla som bottnar i oklarheter om hur uppföljningen ska läggas upp och när botande behandling behöver sättas in. Här skiljer sig praxis mycket både inom Sverige och internationellt, säger Anna Bill Axelson, överläkare i urologi på Akademiska sjukhuset och forskare vid Uppsala universitet, som leder studien.

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen hos män med cirka 10 000 nya fall per år i Sverige. Sedan PSA-tester slog igenom på 1990-talet upptäcks alltfler fall, många gånger handlar det om lågrisktumörer som oftast inte sprider sig eller leder till död. Mellan 2004 och 2014 ökade antalet upptäckta fall av prostatacancer via PSA-test från 29 till 53 procent. Men dödligheten låg relativt konstant, ungefär 2 400 män per år.

Enligt det nationella vårdprogrammet för prostatacancer ska män med lågrisktumörer erbjudas aktiv monitorering - återkommande uppföljningar med nya PSA-tester och vävnadsprover tills tumören visar tecken på att ha egenskaper som medför högre risk för patienten. Men exakt hur uppföljningen ska gå till är inte definierat. Detta, menar Anna Bill Axelson, leder till att många män känner sig otrygga och rädda, och väljer aktiv behandling. Även bland läkare råder osäkerhet vilket leder till överbehandling. Både operation eller strålning kan ge svåra biverkningar och försämrad livskvalitet, främst impotens, urinläckage, trängningar och tarmproblem.

– I studien jämför vi standardiserade kriterier för aktiv monitorering med klinisk praxis. Målet är och ta fram tydliga, gemensamma riktlinjer för vilka undersökningar som krävs för att avgöra när tumören blivit elakartad, när övervakningen/uppföljningen behöver avbrytas och aktiv, botande behandling med operation eller strålning sättas in, säger Anna Bill-Axelsson.


Männen som deltar i studien följs upp med magnetkameraundersökning istället för återkommande, rutinmässiga vävnadsprover. Endast om magnetkamerabilderna tyder på förändring av tumören tas riktade vävnadsprover.

– Tidigare forskning har visat att kombinationen magnetkameraundersökning med riktade vävnadsprover gör att man hittar fler allvarliga tumörer och färre obetydliga tumörer än med slumpmässiga vävnadsprover. Dessutom minskar risken för biverkningar med infektioner som kan uppstå i samband med provtagningen, avrundar Anna Bill Axelson


FAKTA: Multicenterstudie - aktiv monitorering vid prostatacancer
* Målgruppen är män med prostatacancer av lågrisktyp som genomgår aktiv monitorering vid urologkliniker vid 10 svenska centra inklusive samtliga universitetssjukhus i Sverige samt kliniker i Danmark, Finland och England.
* Totalt inkluderas cirka 2 000 män som slumpmässigt delas in i två grupper; en får fortsätta aktiv monitorering eller botande behandling enligt dagens praxis, den andra får botande behandling endast när standardiserade kriterier (förändringar vid magnetkameraundersökning eller förändringar i vävnadsprover) är uppfyllda.
* Detta är den 17:e studien inom ramen för Skandinaviska Prostatacancergruppen (SPCG).

Mer information:
Anna Bill Axelson, överläkare urologi och forskare Uppsala universitet, telefon 070-167 97 47,
e-post; anna.bill.axelson@surgsci.uu.se

Akademiska sjukhuset är ett av landets ledande universitetssjukhus med många olika roller – länssjukhus, specialistsjukhus, utbildningssjukhus och forskningssjukhus. Den kliniska forskningen sker i nära samarbete med fakulteten för medicin och farmaci vid Uppsala universitet.