Följ Akademiska sjukhuset

Behandling vid förmaksflimmer utvärderas i patientstudie på Akademiska

Pressmeddelande   •   Dec 15, 2014 09:13 CET

Är elkonvertering och ablation riskfritt och effektivast vid förmaksflimmer för att undvika återfall och komplikationer? Det ska en patientstudie på Akademiska sjukhuset ge svar på. Projektet beviljades nyligen 5,5 miljoner kronor i Vetenskapsrådets satsning på klinisk behandlingsforskning.

– Eftersom förmaksflimmer ger nedsatt livskvalitet och ökar risken för stroke är det viktigt att utveckla effektiva och säkra behandlingsmetoder. Syftet med studierna är att jämföra effekten av ablation och läkemedel vid förmaksflimmer, om ablation gör det möjligt att bibehålla normal rytm på lång sikt, samt att undersöka om elkonvertering leder till skador på förmaksmuskeln, inflammation och risk för hjärninfarkt, säger Carina Blomström-Lundqvist, professor och kardiolog på Akademiska sjukhuset.

Forskarna räknar med att inkludera 240 patienter i studierna. Dessa kommer att undersökas med EKG, analys av biomarkörer i hjärtat samt MR-undersökning av hjärnan före och efter behandling. Även återfallsrisken vid de två behandlingarna kommer att utvärderas.

– För att kunna jämföra effekten av ablation med läkemedelsbehandling kommer patienterna att få en unik liten enhet inopererad under huden som registrerar hjärtrytmen under tre år efter hjärtflimmerablationen, säger Carina Blomström-Lundqvist.

Förmaksflimmer, eller hjärtflimmer som det också kallas, är den vanligaste hjärtrytmstörningen hos vuxna och innebär att hjärtat slår snabbt och oregelbundet. Orsaken är att den elektriska aktiviteten i förmaken är kaotisk vilket leder till att de inte drar ihop sig som de ska och hjärtat orkar då inte pumpa runt blodet i kroppen. Patienter som har enstaka anfall behöver sällan behandling, men om anfallen kommer ofta, och sjukdomen blir kronisk, kan man behöva läkemedel. När detta inte räcker finns elektrisk konvertering och läkemedels- konvertering som alternativ. Båda syftar till att återställa en normal hjärtrytm.

Elkonvertering används rutinmässigt och innebär att elektrisk energi skickas över bröstkorgen mellan två elektrodplattor. Oftast räcker en till tre stötar. Komplikationer är mycket ovanliga. Det kan det bli lite rött eller svida på bröstkorgen av elektrodplattorna. Vissa patienter känner muskelvärk i kroppen några timmar efteråt, men det går oftast över.

– Behandlingen anses säker och utan risk för blodpropp om den ges akut, inom 48 timmar efter att flimret startat, men tidsgränsen har definierats utan vetenskaplig grund. Det är inte känt om det finns risk för små blodproppar till hjärnan och om strömmen kan skada hjärtmuskeln och därmed öka risken för att flimret kommer tillbaka. När det gäller förmaksflimmerablation, brukar behandlingen hjälpa 70 procent av patienterna med attackvisa flimmer vid ett års uppföljning, men det råder osäkerhet kring både effekt och hälsoekonomi på lång sikt, framhåller Carina Blomström-Lundqvist.


Mer information:
Carina Blomström-Lundqvist, professor och kardiolog, 070 678 0442

 
FAKTA: Förmaksflimmer (hjärtflimmer)

  • Den vanligaste hjärtrytmstörningen hos vuxna.
  • Innebär att hjärtat slår oregelbundet på grund av att den elektriska aktiviteten är störd i hjärtats förmak vilket leder till att förmaken inte drar ihop sig som de ska och hjärtat inte orkar pumpa runt blodet i kroppen.
  • Sjukdomen är oftast inte ärftlig och något vanligare hos män än kvinnor.
  • Flertalet känner endast att hjärtat slår fler slag än vanligt, men vissa får värre symtom som yrsel, andnöd, svettningar, svaghetskänsla, kramp i bröstet, illamående och det händer att man svimmar.
  • Vanligtvis hittas ingen säker orsak till attacken, men den kan ibland utlösas av hög konsumtion av tobak/kaffe/ alkohol, känslomässig stress infektion, vissa läkemedel eller överaktivitet i sköldkörteln/giftstruma.

Akademiska sjukhuset är ett av landets ledande universitetssjukhus med många olika roller – länssjukhus, specialistsjukhus, utbildningssjukhus och forskningssjukhus. Den kliniska forskningen sker i nära samarbete med fakulteten för medicin och farmaci vid Uppsala universitet.