Följ Akademiska sjukhuset

Ny inkapslingsmetod ska minska biverkningar vid ö-cellstransplantation

Nyhet   •   Apr 10, 2015 08:38 CEST

Sedan början av 2000-talet kan patienter med svår typ 1-diabetes behandlas med insulinproducerande betaceller. En utmaning med transplantation är biverkningar av immundämpande läkemedel. För att slippa detta och minska risken för celldöd prövas nu en ny metod på Akademiska sjukhuset där ö-celler kapslas in och får syre genom en inbyggd syrgastank.

– Vi är först i världen med att kliniskt pröva denna inkapslingsmetod. Fyra patienter har transplanterats hittills. Flera av dem har kunnat minska sin insulinbehandling och ingen har fått komplikationer, säger Per-Ola Carlsson, överläkare och professor vid Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet.

Behandlingen ges inom ramen för en säkerhetsstudie där forskarna räknar med att inkludera åtta patienter i 18-70-årsåldern. En förutsättning för deltagande är att man inte når målen med sin insulinbehandling och inte har nedsatt njurfunktion eller andra svåra komplikationer av sjukdomen.

Patrik Sköldberg opererades för tre månader sedan. Vi träffas vid ett återbesök då han genomgår en måltidsbelastning för att testa blodsockervärdet och se hur mycket insulin kroppen tillgodogör sig från transplantatet. Ett mål med behandlingen är ett jämnare blodsockervärde och allra helst att patienterna ska slippa ta insulin.

– Det känns väldigt positivt att kunna medverka till utveckling av nya behandlingar som på sikt kan hjälpa andra. Nästa vecka ska jag genomgå en magnetkameraundersökning för att se att inte bindväv vuxit till sig runt den inopererade kapseln. Och strax innan sommaren är det dags för ny provtagning. Förutom sockervärde och insulinproduktion kontrollerar man att immunförsvaret inte aktiveras mot transplantatet, berättar han.

I likhet med övriga deltagare har Patrik haft diabetes länge, i hans fall i 30 år. Trotsinsulinpumpen, som han haft i åtta år, har sockervärdena ofta varit instabila, med såväl för höga som för låga värden, och med risk för allvarliga insulinkänningar.

Sedan den första ö-cellstransplantationen genomfördes 2001 har närmare 50 transplantationer genomförts på Akademiska, det sjukhus som gjort flest i Sverige. Idag transplanteras 10-15 patienter per år och resultaten har successivt förbättrats.

Den nya metoden innebär att man kapslar in cellerna i en dosa där de försörjs med syre genom en inbyggd syrgastank för att undvika celldöd.

– Ett viktigt syfte är att man ska slippa livslång behandling med immundämpande läkemedel som kan öka risken för njursvikt och vissa cancerformer samt göra patienten mer infektionskänslig. Om kapseln visar sig hålla måttet kan många fler med typ 1-diabetes erbjudas transplantation som behandling eftersom vi slipper ta hänsyn till skadliga effekter av immundämpande läkemedel, säger Per-Ola Carlsson och fortsätter:

– En fördel med metoden är att den öppnar möjligheter för transplantation av insulinproducerande celler framtagna från omogna stamceller. Dessutom gör kapseln det möjligt att avlägsna transplantatet om celltillväxten hos kvarvarande celler skulle bli okontrollerad.

Framtagande av insulinproducerande celler från omogna stamceller har skett med framgång hos flera forskargrupper. Det som behövs nu, enligt Per-Ola Carlsson, är att börja använda denna typ av cellkulturer kliniskt. Han bedömer att man kan vara igång om kanske tre år med sådana transplantationer på Akademiska.

– Om vi slipper immundämpande läkemedel är transplantation av insulinproducerande celler något som skulle kunna bli aktuellt för betydligt fler patienter med typ-1 diabetes. Då skulle det uppstå en stor brist på donerad vävnad om vi inte hade tillgång till insulinproducerande celler från stamceller, avslutar han.

Bildtext: Forskningssjuksköterskan Violeta Armijo del Valle tar blodprov på Patrik Sköldberg för att testa hans blodsockervärde och insulinproduktion efter måltidsbelastning.
Foto: Elisabeth Tysk

Mer information:
Per-Ola Carlsson, överläkare och professor vid Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet,
018-471 44 25 eller 070-272 11 67
Elisabeth Tysk, presschef, 070-622 24 21

FAKTA: Inkapsling av ö-celler med syrgastank
* En liten dosa med ett ytskick i teflon opereras in under patientens hud (i underhudsfettet). I mitten av dosan finns en syrgastank som fylls på av patienten ungefär en gång per dygn via injektionsport under huden.
* På båda sidor om syrgastanken finns ett lager av insulinproducerande betaceller, så kallade Langerhanska öar. Cellerna utvinnsfrån bukspottkörteln hos avlidna donatorer. Detta görs på Rudbecklaboratoriet vid Uppsala universitet.
* Syftet med inkapslingen är undvika att betacellerna angrips av immunsystemet, medan syrgastanken behövs för att förhindra att cellerna dör av syrebrist då inkapslingen samtidigt förhindrar blodkärlsinväxt i vävnaden.