Följ Akademiska sjukhuset

Gullstrand - nobelpristagare som gjort tydliga avtryck i ögonsjukvården

Nyhet   •   Dec 06, 2011 15:37 CET

I år är det 100 år sedan Uppsalas förste professor i ögonsjukdomar, Allvar Gullstrand, fick nobelpris i medicin för sitt arbete om ljusbrytning i ögat. Begreppet dioptri som mått på ögats brytningsförmåga och det reflexfria oftalmoskopet för mer exakt undersökning av ögonbotten är några exempel på arvet efter honom. 

– Allvar Gullstrand är mycket respekterad internationellt och har utan tvekan satt djupa spår inom ögonsjukvården både i Sverige och utomlands. Utan de instrument han utvecklade, spaltlampan och det moderna oftalmoskopet, skulle det vara svårt att bedriva modern ögonsjukvård. Båda betraktas numera som basinstrument. Hans teoretiska modell av ögat finns fortfarande i alla läroböcker i optik för läkarstuderande, säger professor emeritus Albert Alm, under många år ögonläkare på ögonkliniken vid Akademiska sjukhuset.

Som exempel på Allvar Gullstrands internationella renommé nämner han att nobelpristagaren 2008 blev invald i "Hall of fame", ett pris instiftat av American Society of Cataract and Refractive Surgery. Tack vare sin forskning inom optik och de applikationer rönen haft inom astronomin har Gullstrand dessutom fått en krater på månens baksida uppkallad efter sig.

Allvar Gullstrand var tidigt intresserad av matematik och mekanik, intressen som kom att forma hans yrkesbana som ögonläkare och uppfinnare. I samarbete med den tyska fabriken Zeiss utvecklade han flera instrument som fortfarande används på ögonkliniker, exempelvis det binokulära oftalmoskopet, som innebär att man kunde använda båda ögonen samtidigt och därmed se skarpare på djupet. Ett annat exempel är spaltlampan, ett slags mikroskop med en vinklad, stark lampa som gör det möjligt att undersöka ögat i genomskärning med stor precision.

Gentlemannen med lampan

– Med hjälp av spaltlampan kan man till exempel mäta avståndet mellan hornhinna och ögonlins. Uppfinningen ledde till att Gullstrand kom att kallas ”The Gentleman with the lamp”, berättar Albert Alm.

En annan uppfinning som kan tillskrivas Gullstrand är fotokeratometern som gett ny kunskap om hornhinnans utseende och astigmatism. Han upptäckte att linsens brytkraft i normala fall ökar när ögat anpassar sig för att se på nära håll. Vidare införde han begreppet dioptri som mått på ögats brytningsförmåga och anses ha bidragit till tekniska förbättringar av glasögonglas. Numera kan synfel effektivt åtgärdas genom att glas slipas så att man får två icke identiska ytor, detta för att minimera såväl när- och långsynthet som astigmatism.

Vid 32 årsålder, 1894, tillträdde Allvar Gullstrand en nyinrättad professur i oftalmiatrik vid Uppsala universitet. Samtidigt blev han chef för ögonkliniken på Akademiska som han själv utformade och som länge betraktades som mönsterklinik internationellt. Kliniken hade plats för tio inneliggande patienter och egen operationssal. Än i dag undersöker ögonläkare patienter med den så kallade ”Gullstrandlinsen” och i väntrummet står ett exemplar av det binokulära oftalmoskopet som han fick i gåva från Zeiss under löftet att den inte skulle användas. Han har också fått ett forskningslaboratorium uppkallat efter sig och 1994 fram till 2003 hölls årliga Gullstrandsymposier vid Uppsala universitet.

Vem var då mannen Allvar Gullstrand?

– Han var en kraftfull man som visste sitt värde och som lär ha arbetat mycket hårt. Gullstrand var enligt ryktet dominant både inom fakulteten vid Uppsala universitet och som ordförande i nobelkommittén för fysik. Han höll på etiketten även i andra sammanhang. När representanter från Zeiss kom till Uppsala var de tvungna att bära frack. Gullstrand lär också ha sagt att om man inte darrar på händerna vid terminens slut så har man inte fullgjort sitt arbete, säger Albert Alm, och fortsätter:

– Gullstrand bidrog till att Robert Bárány kom till Sverige för att motta nobelpriset i medicin 1914 och senare erbjöds en professor i professor i öron-, näs- och halssjukdomar här i Uppsala.

Som många Nobelpristagare har det funnits kritiska röster mot att han fick nobelpriset 1911. Men med facit i hand kan man, enligt Albert Alm, konstatera att Gullstrand genom sin forskning och gärning bidrog till att göra nytta för mänskligheten, ett kriterium i Alfred Nobels testamente.

Text: Elisabeth Tysk
Foto: Olav Mäepea


Fakta: Andra Nobelpristagare från Uppsala

Robert Bárány fick nobelpriset i medicin år 1914 för sina studier av balanssinnet. 1926 blev han professor i öron-, näs- och halssjukdomar vid Uppsala universitet.
Manne Siegbahn, professor i fysik, introducerade modern kärnfysik i Sverige. Han tilldelades nobelpriset i fysik 1924 för sina insatser inom röntgenspektroskopi.

The Svedberg, professor i fysikalisk kemi, fick nobelpriset i kemi 1926. Han konstruerade den första ultracentrifugen för bestämning av olika makromolekylers storlek och form, en separationsmetod som betytt mycket för biokemi och molekylärbiologi.

Nathan Söderblom, professor vid teologiska fakulteten och senare Sveriges ärkebiskop. Han fick Nobels fredspris 1930.

Arne Tiselius, Uppsalas första professor i biokemi, fick nobelpriset i kemi 1948. Den metod han tog fram - elektrofores av proteiner - spelade en viktig roll för att grundlägga Uppsalas ledande ställning inom biokemiska separationsmetoder.
DagHammarskjöld, FN s generalsekreterare 1953-1961, studerade ekonomi vid Uppsala universitet. Han fick Nobels fredspris 1961.

Kai Siegbahn, professor i fysik (och son till Manne Siegbahn), fick nobelpriset i fysik 1981. Hans insatser inom högupplösande elektronspektroskopi gav en betydelsefull analysmetod för att studera effekter av kemisk bindning